Spanjorernas förhållande till mat
Det spanska köket är lika rikt och varierande som landet i sig själv. Råvarorna är förstklassiga, landet har gamla mattraditioner och de nya duktiga kockarna har lyckats ge köket ett nytt modernt uppsving och följdaktligen håller det en god europeisk klass.
Precis som landskapet och mentaliteten är också maten totalt annorlunda i norra Spanien jämfört med t.ex. Andalusien. I stora drag kan man urskilja sex olika matområden som jag beskriver var för sig senare.
Den norra delen anses vara den bästa om man vill äta riktigt gott och matparadiset i Spanien ligger i Baskien. Närheten till Frankrike har inspirerat många kockar till storverk En annan anledning är baskernas eget intresse för mat. Nästan alla är matintresserade och måltiderna kan, och får också, ta hur lång tid som helst. Här äter man gott och länge och närheten till Atlanten gör naturligtvis att de mest kända maträtterna kommer från havets olika råvaror.
Spansk mat är rustik och är dessutom mat för folket och det är näring, inte utstuderad tillagning som är viktigt i köket. Den spanska uppfattningen om gästfrihet innebär att det anses vara vanhedrande för värden om han visar sig knusslig och därför är portionerna alltid rikliga. Spanjorerna älskar att äta och dricka och ser det som en mycket viktig del av det sociala livet. Till skillnad från många svenska vanor att ganska snabbt avsluta måltiden ger spanjoren flera timmar åt måltiden. Av flera skäl. Mängden av mat är en anledning men det viktigaste är den diskussion som ofta ackompanjerar måltiden. ”Maten skall tysta mun”, sa alltid min mamma, men hon hade aldrig varit i Spanien.
Man äter, dricker, pratar och ofta samtidigt. Ibland med en cigarrett i handen utan att någon invänder eller att det ser onaturligt ut. Inga oroliga och rädda ansiktsutryck om man inte skålar i rätt ordning, använder rätt bestick till förrätten resp. varmrätten.
Självsäkerheten vid matbordet är enorm och man använder händerna som gaffel om så är lämpligt utan att det ser barbariskt ut. Måltiden är alltid en fest och det är inte så noga hur man gör för att få i sig maten. Man har trevligt och det är det viktigaste och det får ta tid.
En normal spansk lunch varar oftast två timmar eller mer. Alla måltider i Spanien är ca 3 timmar senare än i Sverige. Frukost äter vi i Spanien normalt vid niotiden, lunch mellan två och tre och middag inte före klockan tjugoett (på sommaren inte förfän tjugotre på grund av värmen.) Dessutom sover vi (eller vissa av oss) siesta vilket mamma inte heller tyckte man skulle göra. ”Aldrig gå och lägga sig direkt efter maten”, sa hon alltid. Men hon hade, som sagt, aldrig varit i Spanien.
