Om du är spansk resident eller icke resident med fastighet i Spanien är du skyldig att betala förmögenhetsskatt (Impuesto extraordinario sobra el patrimonio) i Spanien. Denna skatt infördes i Spanien 1978 som ett sätt att tvinga spanska medborgare, som effektivt under många år hade dolt sina tillgångar – speciellt fastigheter – att deklarera och betala skatt för sin verkliga förmögenhet.
För att göra det förmånligt att vara ärlig sattes skatten väldigt lågt – bara 0,2 % – och det blev en brottslig handling med höga böter att inte deklarera alla sina tillgångar. Systemet fungerade ganska bra och skattemyndigheten fick in stora skattebelopp För bl a fastigheter som aldrig tidigare hade figurerat i några självdeklarationer. Denna skatt påverkar resistenta och icke resistenta svenskar på olika sätt. Skillnaderna mellan resistenta och icke resistenta är följande:
Förmögenhetsskatt i Spanien för residenta
En svensk som är resident i Spanien måste deklarera sina totala tillgångar i hela världen per den 31 december varje år. Det innebär banktillgodohavande, aktier, obligationer, livförsäkringar, bilar och båtar, juveler och smycken, företagsinnehav, varulager etc. Vissa värdesaker är undantagna från förmögenhetsskatten, såsom konst och antikviteter under förutsättning att de ej överstiger ett visst värde. Avdragsmöjligheter tillåts för lån, hypotek och skulder i egen rörelse m m och andra skatter som är betalda i t ex Sverige.
Som svensk medborgare, med residencia och fastighet i Spanien, kan du göra ett grundavdrag på 17 miljoner pesetas. Det innebär att du inte betalar någon förmögenhetsskatt på fastigheter med taxeringsvärde under 17 miljoner pesetas. Detta avdrag gäller per varje make i en familj och innebär att en fastighet som är värd 34 miljoner pesetas är undantagen förmögenhetsskatt om båda makarna står som ägare och gör var sin deklaration.
När du gör deklarationen fungerar det praktiskt så att du tar upp värdet av fastigheten, 17 miljoner på dig och 17 miljoner på din maka/ make. Därefter gör du ett skatteavdrag på samma belopp och beskattningsbar förmögenhet blir 0. Eftersom denna avdragsgräns är ganska hög innebär det att många av de bosatta svenskarna i Spanien inte betalar någon förmögenhetsskatt, om fastigheten är den enda förmögenhet som finns.
Förmögenhetsskatt Spanien för icke residenta
Som svensk icke resident i Spanien betalar du bara förmögenhetsskatt i Spanien på tillgångar som finns i Spanien, vanligtvis förmögenhet i form av fastighet.
Som Förmögenhetsskatt skall du betala en procentsats från 0,2 % av fastighetens värde (max 25 miljoner pesetas) upp till 2,5 % (över 600 miljoner pesetas).
Förmögenhetsskatten är lika stor i procent för resistenta och icke resistenta. Skillnaden är att för icke resistenta finns inte avdraget på 17 miljoner pesetas som den resistenta kan använda sig av. Anledningen till detta är att de spanska myndigheterna kräver ett litet skattebidrag från den icke resistenta som i övrigt normalt inte betalar skatt för den lokala service som hans kommun erbjuder under tiden han bor i sin fasighet.
En nyhet som infördes 1994 var att alla lån och hypotek som du har på fastigheten kan dras av innan procentsatsen för förmögenhetsskatten appliceras.
Förmögenhetsskatt i Sverige
Vid beskattning i Sverige av din spanska fastighet som del av din totala förmögenhet tar du upp fastighetens spanska taxeringsvärde valör catastra precis som du gjorde när du deklarerade i Spanien. Detta värde är avsett att motsvara 75 % av fastighetens marknadsvärde, dvs. din förmögenhet i fastigheten.
För aktier eller andelar i den spanska motsvarigheten till s k äkta bostadsföretag tar du upp ett värde som motsvarar den egna andelen i bostadsföretagets behållna förmögenhet. Denna förmögenhet beräknas med utgångspunkt i fastighetens taxeringsvärde och med hänsyn till bostadsföretagets övriga tillgångar och skulder. Kan du inte visa en utredning om bostadsföretagets förmögenhet kan 75 % av ett med index uppräknat anskaffningsvärde för andelen godtas som förmögenhetsvärde.
Vanlig hyresrätt förmögenhetsbeskattas inte. En s k time-sharing skall däremot – om den avser en tid på mer än fem år från beskattningsårets utgång – tas upp till nyttjanderättens kapitaliserade nuvärde.
